Jag kan inte ens räkna hur många dagar jag gått runt och känt mig som ett paket med frysta fiskpinnar. Denna vinter. Denna plåga. Detta som man ska tycka är underbart. Jag börjar ledsna på det, och det rejält. Det får gärna vara snö, men ge mig lite sol - en gnutta, ett litet sandkorn. Vad som helst, men ge mig bevis på att det finns solstrålar!
Och vad händer, jo.. När man inte trodde det kunde bli kylare. När kall blivit kallare. Då stiger Charlotte Kalla fram. Fantastiskt, underbart och alldeles alldeles rätt!
Äntligen börjar OS likna något. Nu tycker jag guldmedaljerna kan börja hagla in!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar