... ska jag bli en så kallad "flightspotter". Denna fantastiska hobby som också gör att man inom kända kretsar kan kallas flygentusiast verkar helt fenomenalt underbar.
Att stå utanför inhängningen till Arlanda, en tidig sommarmorgon. Med en systemkamera av märket Nikon, med det fetaste objektivet du kan tänka dig. Och vad är det du fotar? Jo flygplan.
Men sedär, inte vilka flygplan som helst utan det gäller att ha rätt ljus, rätt färg, rätt objektiv, bra tidpunkt ja till, rätt vinkel och med en spännande omgivning. För du vill ju få så mycket views som möjligt. Tillåt mig citera.
"Kanske lite action i bilden, till exempel att landningsställen fälls in"
Helt plötsligt byts min tanke ut. Detta var inte det minsta fenomenalt. Det är ju totalvrickat. Visst får man ha vilken hobby som helst, jag tror till och med en hobby kan vara tillfredsställande. Men kom igen, fota flygplan ur ett spännande perspektiv? Med action i bilden?
Hur fan blir en stillbild på ett flygplan spännande om det inte är en tavla på väggen i Barney Stinsons kontor? (How i met your mother) Det är den enda gången en jävla bild på ett flygplan nånsin kan bli helt fantastiskt. Och då tror jag inte ens det är bilden - det är snarare bildtexten...
Nä jag ändrar mig.. Jag ska inte bli en flygentusiast, jag ska bara bli awesome i mitt nästa liv a.k.a när jag blir stor.
Awesome
"When I get sad, I stop be sad and be awesome instead. True Story. ~ Barney Stinson."
"When I get sad, I stop be sad and be awesome instead. True Story. ~ Barney Stinson."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar